Innehåll:
1. September fest i Belize
2. Firandet av Centralamerikas självständighet
3. Guatemalas nationaldag
September är en mycket viktig månad i Belize sociala kalender.
Om vi går tillbaka drygt 200 år till 1798, Spanien gjorde sitt sista försök att lägga under sig territoriet med vapenmakt. Det var en otursförföljd marin expedition från Yucatan som besegrades både av det fasta försvaret från buktens män och de skyddade men förrädiska vattnen innanför barriärrevet. Slaget är känt som “Battle of St. Georges Caye” och firandet den 10 september blev under 1900-talet som en nationaldag.
Detta ändrades när Belize den 21 september 1981 blev självständigt från Storbritannien. Detta datum har naturligtvis företräde i Beliziernas hjärtan. Hela månaden har därför utvecklats till en fantastisk ursäkt till fest och många Belize - Amerikaner återvänder till sina rötter för att ha roligt.
Många kulturella aktiviteter leder fram till den 10:e, inklusive festspelet ”Queen of the Bay” och karnevalen.
”Queen of the Bay” är den mer traditionella av landets skönhetstävlingar. Drottningen råder över septemberfestligheterna och förväntas representera landet i många internationella evenemang. Hon förväntas definitivt delta i karnevalen!
Resten av världen firar med excess tiden fram till fastan och de självpåtagna begränsningar som den innebär. Inget så komplicerat här! Det är september, en tid då barn alltid har ”marscherat” i parader genom staden, så varför inte liva upp det hela lite?
Olika grupper arbetar hårt hela året med koreografi, att sy kläder och förbereda medlemmarna för den stora dagen. I år blir det sex junior- och sex seniorgrupper som alla tävlar om de begärliga titlarna Karnevalens Kung & Drottning. Den vinnande gruppen har också möjlighet att tävla internationellt i Miami karnevalen.
En bländande uppvisning av färger, massor av hög musik, horn och trummor, och bokstavligen dans på gatorna kan förväntas. Åskådarna har själva kul medan de väntar och kan följa processionen till den nationella stadion där det roliga fortsätter tills det blir mörkt. Årets karneval blir den 9:e september.
Följande dag är det St. Georges. Lite mer stillsamt, vi kan förvänta oss en Medborgarnas Parad, vilken följs av vanligen höga ljud. Den 10:e har blivit lite av en politisk munsbit som tuggas bakåt och framåt beroende av vem som är vid makten. Belizierna är generellt sett glada i att fira, även om de är lite osäkra på varför!
Dammet lägger sig några dagar innan allt börjar igen. Stora danser och fester den 20:e för att vaka in Självständigheten. Den dagen börjar med en formell ceremoni vid Memorial Park. Premiärministern, generalguvernören och oppositionsledaren säger några ord riktade till nationen och de församlade digniteterna från den diplomatiska kåren. Naturligtvis följer en parad. Landets ungdom representeras av alla skolor med de oundvikliga orkestrarna som bildar eftertrupp. En gatufest följer sedan i stans centrum. Två av huvudgatorna är avspärrade, och det är party! Gott om mat och förfriskningar, och naturligtvis musik. När det börjar mörkna är det dags att dra sig hemåt eller till de nattliga ställen där festen fortsätter.
På senare år har vi börjat förvänta oss att Byron Lee and the Dragonaires, ett Soca-band från Trinidad, skall delta i firandet. De brukar alltid komma med en ny låt eller två för att fånga publikens fantasi. Detta år blir inget undantag.
De sista dagarna på månaden är det dags att reflektera. Pank igen och snart är det jul!!
Centralamerika firar under september självständigheten från Spanien. Den 15 september 1821 förklarade sig provinserna i Centralamerika oberoende av det spanska kungahuset. Centralamerikanerna är förtjusta i allt som har med fest och firande att göra. De passar därför på att hedra sitt fosterland på ett mycket speciellt sätt. I Nicaragua började man fira nationaldagen framför allt från och med slutet av 1800-talet. Den 14 september 1856 stod slaget vid San Jacinto, i vilket nicaraguanerna vann en seger över William Walkers nordamerikanska privata armé. Därför förklarades 14 och 15 september som nationaldagar. Utbildningsministeriet ansvarar för firandet. Till det centrala firandet bjuds de centralamerikanska ambassadörerna, UD-representanter, regeringens ministrar samt vinnarna av poesitävlingarna som har fosterlandet som temat. Hundratals elever från olika skolor deltar i ceremonin. Många elever väntar med att inviga årets skoluniform till dessa fester. Alla från den fattigaste elev till den rikaste bär ny uniform och välputsade svarta skor.
Denna månad är för de flesta elever fest, gala och tävling. Det genomförs en rad tävlingar inom sport, paradorkestrar samt poesitävling. Paraden med orkestrarna är imponerande, värt att se och lyssna på. Bland annat spelas nationalsångerna från hela Centralamerika. Många skolor har sina egna musikband vars medlemmar övar året runt för att kunna utmärka sig under nationaldagarna. Jag har i tre år bott i närheten av en skola och kan vittna om de oräkneliga övningstimmar som finns bakom varje rytm. Som granne är det omöjligt att undgå det permanenta ”bangandet” från trummorna sju dagar i veckan nästan alla dagar under året! Men, man kan heller inte förneka musikernas skicklighet under paraderna. Nämnvärt är att de bästa grupperna även har rytmisk dans, vilket är ett riktigt spektakel fullt av färg och skönhet, resultat av blandningen av dansens eleganta rörelser med dräkternas glada färger.
Under nationaldagarnas firande gör eleverna skolutflykter till historiska platser. Varje skola organiserar kulturaktiviteter i vilka man hedrar de män och kvinnor som genom åren har kämpat för att försvara landets självständighet. Vid detta tillfälle uppmanas ungdomarna att följa sina förfäders exempel samt att arbeta för att bekämpa okunnigheten, fattigdomen och våldet för att kunna bevara landets självständighet. De lokala myndigheterna för sin del genomför aktiviteter för att parken, avenyerna och gatorna som paraderna passerar ska vara rena och vackra.
Som en del av firandet av självständigheten från Spanien genomförs aktiviteter i hela Centralamerika. Bland annat en fackla i stafett från Guatemala till Costa Rica. Att resa på ”Pan-American highway” den 15 september är en spektakel. I varje liten håla där det finns en skola kan man se stora mängder av barn klädda i skoluniformer, med förväntansfulla ansikten i väntan på facklan. De bästa löparna får privilegiet att springa en sträcka och de andra njuter av att se karavanen passera. Såväl skolorna som de flesta bostadshus är dekorerade med flaggor och blommor. Vid gränserna hålls kulturella aktiviteter med deltagande av representanter från alla Centralamerikas länder. Därför kan det vara bra om du informerar dig om vad som händer 14 och 15 september, eftersom det kan vara svårt om inte omöjligt att passera gränserna. Det är inte alls roligt att åka igenom hela landet bara för att upptäcka att man måste vänta till nästa dag för att komma över gränsen.
Sportevenemangen är också del av firandet. I år till exempel genomförs i Nicaragua 14 till 17 september cykelloppet ”I Torneo Internacional de Ciclismo Fiestas Patrias”.
Om du är i Centralamerika denna tiden så fråga på hotellet, lokalbefolkningen eller på turistkontoret om vilka aktiviteter som pågår. På det viset riskerar du inte att återvända hem utan att ha upplevt den centralamerikanska glädjen och yran under firandet av självständigheten.
Guatemala firar sin självständighet den 15:e september, liksom resten av Centralamerikas länder, förutom Panama och Belize. Detta patriotiska datum har sitt ursprung år 1821 när frihetshjältarna i Guatemalas Förenade Kungadöme beslutsamt utropade suveränitet över detta land och avstod oåterkalleligen att fortsätta styras av Spaniens kung.
Trots den följande uppdelningen av kungadömet i de olika länder som idag utgör Centralamerika, känner varje medborgare i regionen fortfarande glädje och yra över att vara medborgare i ett fritt, suveränt och oberoende land. Självständighetsdagen anses inte vara en turistattraktion för besökare från andra länder. Stora delar av landets befolkning beger sig till olika turistmål eftersom det officiellt är en ledig dag. Guatemalas armé och med närvaro av republikens president håller en officiell akt och har flyguppvisning. På denna festdag vilar sig guatemalanerna och känner tacksamhet till de hjältar som gjorde landet fritt.
När festdagen närmar sig säljer barn, ungdomar och gamlingar plastflaggor på Guatemalas gator, i affärerna är färgerna blått och vitt vanligare än någonsin och i skolorna dekorerar lärarna och chaufförerna med patriotiska motiv sina respektive salar och bussar. Vid elevkårernas möten dagarna inför den 15:e ljuder ärofullt den högtidliga nationalsången vars refräng handlar om nationalfågeln El Quetzal: ”…hoppas att dess flykt skall stiga mer än Kondorens och Kungsörnens och att dess vingar lyfter den till himlen, Guatemala, ditt odödliga namn.”
|
